piecesofMari

Det var i början på 2015 vi började fundera på om vi ändå inte skulle försöka. Det var G som först sa att han nog ville ha ett barn till. Jag var rätt nöjd med tillvaron som den var. Vi hade ju redan 3 fantastiska tjejer. Skulle vi orka? Skulle vi få ett friskt barn? Och om inte? Hur skulle livet bli då?

Många frågor. Jag behövde fundera lite. Men väl där sådde han ett frö. Och jag kunde inte sluta tänka på att kanske, kanske ändå. Tänk om vi kunde få en bebis till.

Vi visste ju att naturen skulle behöva sin skjuts på vägen och ingenting var självklart. Mrn vi bestämde oss för att försöka i alla fall. Jag minns att vi var i fjällen och jag hoppades på att mensen inte skulle komma. Men det gjorde den. Det tog inte mer ön några månader. När vi kom hem från Grekland i början på juni så fanns du där i magen, lilla frö.

Den här graviditeten började med en nästan omärkbart illamående, kanske något ömma bröst men inga tydliga tecken.

Men jag kände ändå på mig att Stickan skulle visa ett plus några dagar efter bim.

Jag visste med säkerhet att den här graviditeten skulle bli den absolut sista så jag försökte njuta av den lilla kulan som började växa. 

Hon fick arbetsnamnet ”Tussen” i magen av syrrorna.

Hon följde med oss på vårt livs resa till NY och Bahamas.

Alla var vi nyfikna och undrande på vem hon skulle vara. Vi fick veta vid ultraljudet att det var ännu en flicka.

Du sparkade på för fullt. Det kändes som att vi kände varandra. Jag kände dig och din rytm i magen.

Du följde med när vi firade nyår i Sälen. De andra åkte skidor och vi gick på spa.

Mitt humör och min hunger var båda rätt impulsivs och oförutsägbara. Så själsligt var det jobbigt emellanåt.

Fysiskt kände jag mig vacker. Jag tyckte att magen var så fin och jag var stolt över den. Även om det var tungt på slutet.

Det var två som väntade och längtade. De trodde ju aldrig att de skulle få ett syskon till.

Det här var dagen innan du kom. Jag hade en fin graviditet med dig och njöt för det mesta. Kanske för att jag visste, att du var den sista.?

Den 1/3 kom du till oss. En dag efter skottdagen som du var beräknad till.

Fina lilla Penny, tack för att jag fått bära dig och att jag får vara din mamma.