Det rivs och slits i kartonger, bökas, gruffas och klättras. Hon går fullkomlig bärsärkagång. Vi kan knappt vara hemma längre.
Jag försöker vika tvätt efter skidresan, hon hjälper snällt till att ” vika upp” den igen.
Det pillas in smulor och annat ” spännande” i munnen, varenda tidning äts upp och varenda papper hon kommer åt.
Har hjärtat konstant i halsgropen. Det hjälper föga att jag har äldre barn och redan gått igenom det här förut. Samma visa igen, lika orolig och rädd om det här lilla hjärtat också.
Det är verkligen ingen ” ledighet” att vara hemma med en snart 1 åring. Den som säger det, ljuger.
Hon klättrar, sliter och gruffar sig fram till sitt mål och annars fladddrar hon runt i byxan mest hela tiden och kräver att få komma upp i famnen.
Man får inte en lugn stund, överhuvudtaget.
Förutom när du sover. Då passar mamman på.
När du sen vaknar och lutar huvudet på sned mot min axel och doftar sån där god bebisandedräkt sträcker dig fram för att pussa mig med öppen mun,
Då förlåter jag dig allt.
Senaste kommentarer