Julefrid i juletid

Vi har en fin jul, trots allt. Efter en del meningsskiljaktigheter i den stora familjen så blev det ändå bra.
Barnens morfar och morbror med oss på julafton.
Farmor o farfar, faster och kusiner och alla våra fyra döttrar på juldagen.

Att jag har en fin kärnfamilj och en fin storfamilj att vara tillsammans med känns gott i hela själen.

Det var lagom med klappar. Kanske en och annan hade kunnat skänkas som pengar till de som behöver det bättre. Men överlag var det lagom med paket till tjejerna som hann öpppna ett och ett, tacka och njuta av vad de fått. Flera klappar innehöll även
”ingenting”, Rädda barnens egen julklapp, och det kändes SÅ bra.


På kvällen när jag scrollade flödet på insta, full av foton på granar och välklädda ursöta barn i massor så slogs jag av hur stor den här högtiden ändå är för oss. Hur viktig den är och hur starka traditioner vi bär med oss. Hur mycket jobb vi lägger ner på förberedelser och hur mycket förväntningar som finns i luften.

Jag insåg då att det inte är så konstigt att det hos många blir en del konflikter inför och under jul. Man vill så mycket, har lagt ner så mycket arbete och vill att det ska bli så bra och mysigt som möjligt. Att barnen ska vara nöjda och glada ( helst söta, tacksamma och väluppfostrade också.)

Hos oss blev det en mindre sammandrabbning på julaftons morgon. Om vilken tid som är ” bäst” att äta julmat. Onödigt, men vi löste det fort…
Sedan dess har det mest varit ostressigt och mysigt.

Nu ska vi vara lediga. Leka med nya klappar, hinna träffa lite vänner och ha oplanerade dagar framför oss. Det är det bästa!