piecesofMari

En tanke om ”Lucia-stormen” i sociala medier i dagarna. Det är tydligt att yttandefriheten inte vet några gränser. Här får vi tycks och tänka om allt, hur mycket vi vill och om vad vi vill. Vi behöver aldrig vars tysta och vi utgår ifrån att alla vill höra våra åsikter jämt, i alla frågor.
Även om inlägget i sig på det mörkhyade barnet i luciakläder fick övervägande varma hyllningar och de rasistiska kommentarerna var färre så är det på något sätt ändå sorgligt att denna bild väcker så mycket.
Det är ett barn, vilket som helst, som självklart borde få klä sig hur som helst, oavsett kön, och det BORDE vara en självklarhet att vi vuxna inte ens tycker något om det. Inte ens höjer ett ögonbryn. Vi borde ha kommit så långt att vi inte ens reagerar utan möjligvis bara noterar vilket gulligt barn som ler mot oss i flödet.