Är en fulltecknad kalender ett mått på meningsfullhet?

Är en fullklottrad kalender = Ett meningsfullt liv? Eller är en tom kalender det?
Betyder en full kalender att man gör något av sitt liv? Det är så olika hur man definierar det där.

Många omkring mig har verkligen ett behov av att fylla sin kalender, vissa är svåra att träffa till och med. Det är numer typ omöjligt att spontanfika med någon. Det ska bokas in dejter flera månader i förväg, och till viss del kan jag förstå att det måste vara så, men det KÄNNS så tråkigt.

Om våra helger är för mycket uppbokade under för lång tid får jag lite ”panik” och känner mig stressad även om det är roliga saker som är inplanerade. Livet och vardagen är så inrutat, planerat och uppstyrt ändå, att jag bara MÅSTE få ha helgerna fria till att gå lite på lust och känsla. Ha utrymme till spontana utflykter, fundera under frukosten vad vi har lust med just idag eller bara kunna följa ongarnas önskemål.
Sen inser jag ju att om vi vill träffa vänner och familj så behöver det ju styras upp lite i förväg ibland. Men som mål har vi atti alla fall hålla en dag av helgen helt fri.

Tur vi är lika där jag och G. För oss är en tom kalender ett meningsfullt liv.

Det kanske hänger ihop med det där att vara rutinmänniska eller inte? Vissa älskar ju sina rutiner med till exempel torsdags städningen, lördagshandlingen och att äta samma frukost varje morgon osv.
Själv är jag en sån som måste ha variation, som tycker om oförutsedda saker och lite wild and crazy beslut ( i den mån den nu går med en stor familj. Vår definition på wild an crazy är kanske mer på nivån att ta lite mer spontana beslut lite oftare…) Men men, i alla fall göra lite mer av det som faller oss in.

Vem är du? En rutinälskare? En spontanare? En med full kalender eller tom? Hur hittar du balansen för att känna att livet fylls av meningsfullhet?