9 månader
Nio månader. Så länge har du funnits. Lika länge på insidan som på utsidan nu. Först nio månader av förväntan, oro, glädje och nervositet. Vem var du därinne? Skulle du vara frisk? Hur skulle vi kunna vara föräldrar till 4? Skulle vi räcka till? Hitta tid för var och ett av barnen, till relationen? Hur skulle livet te sig?
Sedan kom du. En helt vanlig tisdag. Precis som de andra systrarna. Du kom på eftermiddagen. De andra mitt i natten. Då var det mer stress, trötta yrvakna föräldrar och ett högt tempo under hela förlossningen. Den här gången kände jag mig helt lugn, fokuserad och förväntansfull. Så redo att välkomna dig till livet. Hela förlossningen var i ett flow och vi kämpade tillsammans, du och jag lilla vän. Och pappa förstås.
En fin start fick vi.
Med dig har vi nu haft nio månader av glädje, förundran och lycka.
Glädje över att vi berikats med ännu en frisk tös. Förundran över att kunna älska ännu en precis lika mycket som de andra, med samma intensitet men ändå på olika sätt. Lycka över att vi är en stor familj nu. En sån familj vi velat bli.
Emellanåt har det såklart varit en hel del gråt, trötthet och känslor av otillräcklighet. Mindre tid för relationen, gnabb, trötthet och skav. Men hon har allt som oftast ett leende på läpparna, så hon kittar oss, får oss att skratta samstämmigt. Hon stärker banden av tillhörighet mellan oss och mellan alla barnen. Så fint att se och känna.
Tänk att varje gång är det lika stort att få ett barn. Alltid lika stort, för oss alla. Fast på olika sätt såklart. Vi har alla vår egen historia av graviditeten, förlossningen och den första tiden. Vår egen upplevelse. Som ingen kan ta ifrån oss, förminska eller förstora. Den äger bara vi.
Även fast det föds små minimännisskor varje dag, så är det för varenda en av oss lika omvälvande att föda sitt eget barn. Följa och leda sitt eget barn genom livet. Förundras över livets gång och utveckling. Små minimänniskor som liknar oss. Ibland på pricken och ibland med ett svagt flimmer av likheter från äldre syskon, en mormor, en farfar eller den ene föräldern.
Jag är så tacksam, stolt och glad att vi fått ännu ett frisk barn. En flicka. En liten Penny. I dag 9 månader. Grattis till oss, till våra 18 månader tätt tillsammans. Det bästa jag vet är att borra näsan djupt in i din nacke, känna din doft och höra ditt skratt. Hög på bebisdoft och villkorslös kärlek.
Hur var dina 9 månader? De innanför och de första utanför magen?
Vad njuter du av och vad sliter du med?